Vardagsfilosofi och skrivande

Välkommen till min webbsida som vill väcka intresse för skrivande, poddande och filosofiska samtal.

Jag mejlar varje vecka filosofiska krönikor liksom tips hur man kan skriva sitt liv. Vill du vara med på sändlistan kan du mejla din adress till mig – min hittar du längre ner på sidan. Jag gör detta på ideell bas, ingen kostnad.

Nedan ser du ett exempel på mina poddar, denna gång om att gå med i en skrivargrupp. Välkommen att höra av dig hälsar / Robert Rungstad, Linköping.

Ps. Längst ner på sidan hittar du min egen berättelse hur mitt skrivande började.

Jag samarbetar med Linköpings Folkradio: https://folkradion.nu/

Besökare
Free Counter

MITT SKRIVANDE BÖRJADE

Första gången jag hörde talas om en ”Skriv ditt liv”- kurs
klack det till i mig. Spännande tänkte jag, så trevligt det vore
att reflektera över vad man varit med om och kanske lärt sig
i livet. Jag ska ju snart gå i pension och borde ha tid till det.

Jag hade i färskt minne att när mina föräldrar gick
bort fanns inte längre någon att fråga om hur det var förr, om
släktingar, familjens resor och olika platser. Det är tydligen
alltid för sent när man väl börjar intressera sig för släktens
historia. Då är det ingen dum idé att skriva ihop det man
själv minns medan man kan. Då har man ju något att ge
vidare till de sina om de vill veta en vacker dag.

Det sägs att pensionärer behöver något att göra, något som
kräver engagemang och känns rätt. Att bli pensionär är ju lite
som att bli egenföretagare. Det är upp till en själv om det ska
bli något. Ingen kan förvänta sig att arbetsgivaren eller staten
ska tänka på detta.

Professor Bodil Jönsson vet nyttan av och glädjen med att
hålla sig igång. Hon jämför livet med en cykel: ”Stannar den
upp ramlar man omkull. Blir tillvaron för stillastående har
hjärnan en förmåga att uppfinna faror där sådana inte finns i
verkligheten. Därför är det viktigt att hitta något bra projekt,
ha något på gång som skapar rörelse. För att inte nämna de
bieffekter som uppstår genom nya nätverk som i sin tur ger
ny stimulans”, säger hon.

När jag var yngre var idrotten en väg att få utlopp för energi
och visa glädje eller ilska. Det var självklart att jubla efter ett
mål eller rya från läktaren när det andra laget var ojust. I
övre tonåren kanaliserade jag känslorna genom diskussioner
och prat. Eller sjöng med i Björn Afzelius eller Elvis låtar.
Idag är det inte längre kul att tjoa på läktaren eller diskutera
i tid och otid. Men jag behöver fortfarande något att kämpa
för eller en kanal att uttrycka det jag har inom mig, så vad
göra? Sjunga kan jag inte och måla ligger knappast för mig.
Det blev till att skriva. Detta är märkligt för under skoltiden
var jag varken road av eller duktig i svenska, men funderade
ofta över livets frågor. Det var först när jag flyttade till Lund
och fick skrivro jag kunde tänka till punkt. Strax plitade jag
ner mina tankar i en liten bok.

När jag skrev och sedan läste det upptäckte
jag hur det skrivna ordet tvingade fram klarare tankar.
Det har blivit populärt som pensionär att skriva sitt liv. Det
kräver sällan ett längre researcharbete, för är det något man
känner till så är det sitt eget liv. Det är bara att börja. Varken
en otränad kropp eller ett benbrott utgör något hinder.
För mig har skrivandet blivit en stimulerande och
rolig hobby jag ser fram emot att sätta mig med varje
morgon efter frukost. Eller som Cecilia Hagen säger:

Har man ett lagom ockuperande projekt framför sig,
något man tycker är roligt och vill lägga ner arbete på, blir
tiden som pensionär inte bara till för att dödas utan levas.
Varje dag blir en fest.